Nu sitter jag här och ångest och panikattacker trycker i bröstet på mig :'(
Jag vet snart inte vad jag ska göra vad gäller denna helvetes vikt!
Jag kämpar och jag sliter för att gå ner i vikt och för att hålla mig där men det slutar alltid på samma sätt...jag går upp allt och mer därtill igen :'(
Just nu sitter jag här och väger för och nackdelar och vilken metod jag ska ta för att fixa detta.
Ska jag gå upp dom kilon till det behövs för att jag ska nå BMI och ev kunna få en GBP operation??
Ska jag avgifta mig helt från socker och inte kunna dricka mer cola eller pepsi? Det jag är helt sjukt beroende av?
Om jag ska klara av att banta ännu en gång måste jag avgifta mig från socker, det finns inga andra vägar att gå för jag har en ätstörning så enkelt är det.
Jag kan inte äta vitt bröd för det är rent socker.
Jag kan inte dricka läsk eller saft oavsett om det är light eller inte.
Jag kan inte äta bara en liten viktväktarchoklad på kvällen för det kvittar om det bara är 89 kcal i en sådan, det är socker i den!!!

Jag måste hitta en taktik och jag måste hitta den nu.
Jag ska ringa vårdcentralen och be att få en telefontid med min läkare.
För jag måste kolla av mina chanser att ev få en GBP operation.
Jag inbillar mig inte att det är min enkla väg till viktminskning.
Men jag har verkligen försökt allt och jag klarar inte en tur till.
Klarar inte den besvikelsen och nedstämdheten jag drabbas av när jag misslyckas ännu en gång.
Inte en gång under mitt vuxna liv, inte sedan jag var 16 år fått uppleva hur det känns att vara smal och känna mig bekväm med och i mig själv :'(.
Nu måste jag få hjälp eller hitta hjälpen som räddar mig!

Är tillbaka igen på denna blogg efter ett uppehåll på några år ;) Skrev här senast 2010. Hoppade över och gjorde mig en depparblogg på en annan adress, men har kommit mig ur den depparperioden även om jag stött på nya. När jag skrev här sist hade jag och mitt ex separerat. Det fanns en annan man i mitt liv som fick mig att fundera på om man verkligen bara ska vara nöjd med livet som det är och bo ihop med sin man som bara kompis för att orka dra runt hjulet med 3 barn med särskilda behov och orka med livet i stort. Han fick mig att inse att det finns något annat därute och jag separerade. Mannen försvann delvis ur mitt liv och jag tog den enkla vägen att flytta ihop med mitt ex igen innan vi slog upp allt det vi hade byggt upp tillsammans och innan vi sålde huset. Vardagen gick tillbaka till det vanliga och vi kämpade på men fortfarande utan några känslor från min sida. Den andra mannen kom in i mitt liv igen och jag vill påpeka att vi hade aldrig träffats och jag var inte otrogen fysiskt. Efter många om och men och många ångestattacker tog jag barnen och flyttade till lägenhet i februari-2011 I mitten av februari 2011 träffade jag den som blev min nuvarande sambo, samme man som funnits i mitt liv över internet i då 2 år till och från. Och alla pusselbitarna föll på plats. Problemet var bara att jag bor i Kiruna och han i Växjö, ca 170 mil mellan oss. I Nov 2011 hade han ordnat upp sitt och flyttade upp till mig på vinst och förlust. Och nu okt 2014 är vi fortfarande ett par och jag älskar honom lika mycket nu som då =) Trodde inte man kunde träffa sin tvillingsjäl över internet och trodde inte heller att det kunde funka så bra som det gjorde. Jag påstår absolut inte att det varit en dans på rosor, men vi har fått det att funka och jag hoppas på att det ska fortsätta så :) Jag har gått sjukskriven nu i ett år snart för att jag gick in i väggen igen. Gjorde detsamma 2005 och det verkar vara svårt att komma tillbaka till 100 efter sådana smällar. Jag jobbar bara 65% men det är oxå för mycket när man inte har orken som krävs. Är sjukskriven heltid men ska "återförenas" med jobbet genom arbetsträning som påbörjas i början av dec. När jag blev sjukskriven och fick antidepp-medicin så gick jag hastigt upp i vikt. De 23 kilona jag gick ner innan blev 26 kilo upp igen =( Så nu försöker jag på nytt ta mig ner dom kilona för jag mår så fruktansvärt dåligt över dessa kilon. Så nu har jag allt som allt ca 34 kilo att gå ner för att nå den målvikt jag vill nå och för att kunna må bra med mig själv. Att banta är inte lätt annars, att göra det när man inte mår bra psykiskt och när man äter anti-depp med gör det inte lättare. Men jag försöker att komma igång igen och tillsammans med mina systrar så försöker vi nu göra det bästa av situationen :) Har satt som delmål att försöka hinna gå ner 12 kilo fram till julaftonsmorgon. Hur det går återstår ju att se :) Ska försöka hålla liv i bloggen nu och uppdatera varje vecka hur det går med min viktminskning ;) Nu lite tv och en hårdbrödmacka med ägg på och en kopp the =) Så kanske...KANSKE man överlever natten utan att svälta ihjäl! Puss på er därute