Total kaos

Tänk om allt det som rusar i mig hade setts utanpå. Tänk om någon hade kunnat lägga ord på mina känslor och kunnat förklara varför dom finns där. Jag har de senaste 5-6 dagarna burit på så mycket ångest och jag vet inte varför. Och ångesten åstadkommer en sån fruktansvärt rastlöshet i min kropp så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Jag försöker tvinga mig själv att ligga ner på soffan och djupandas och ta det lugnt men kroppen skriker bara NEJ rakt ut och vill springa därifrån. Jag gör en massa småsaker för att sysselsätta mig så att inte hjärnan ska få en härdsmälta men inget hjälper känns det som. Jag vet inte varför jag har ångest. Kan vara årstiden. Kan vara min energilöshet. Kan vara många olika saker men jag kan inte tala om varför jag har det för jag vet inte. Jag har spänningshuvudvärk och käkarna är som fiolsträngar. När jag får så här hade jag önskat någon hade kunnat ge mig en jättespruta med lugnande och avslappnande så att hjärna och kropp varvar ner. Jag kan ligga med dessa ångestattacker och fundera vem i världen som ska kunna hjälpa mig med detta. Men det finns ingen mirakel-görare. Jag ska ringa tid till kurator i morgon iaf. Hoppas kunna få hjälp att nysta ut lite av vad det är som gör att jag får sån fruktansvärd ångest. Jag är så rädd att jag en vacker dag kommer vakna upp och jag bara inte orkar mer. Rädd för att inte orka gå och jobba. Rädd för att mista jobbet. Rädd för att inte ha någon inkomst. Rädd att inte kunna betala lån och räkningar. Rädd att inte kunna hjälpa mina barn så att dom har en bra vardag. Rädd att min älskling inte ska orka med en som alltid mår psykiskt dåligt. Jag har så otroligt mycket att vara tacksam över och som jag verkligen är tacksam över oxå. Jag har en älskade och tre fina underbara barn. Jag har ett jobb att gå till. Tak över huvudet och mat på bordet. Jag ser många andra missöden runt omkring mig och jag kan få ett uppvaknande att jag ska inte klag. Det kan handla om sjukdomar, föräldrar som mister sina barn. Folk som lever på existensminimum, inte har jobb och inte kan försörja sina barn. Vissa har ingen kärlek att dela livet med osv. Men så tänker jag.... Dessa människor kanske vaknar upp vissa dagar med frid och lugn i själ hjärta och kropp. Jag mår så här varenda jäkla dag och jag har aldrig lugn i mig och kan känna att denna dagen är underbar! Och jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen. Jag är alltid så trött så att det enda jag väntar på varje dag är att få ta min kvällsmedicin som hjälper mig att sova och sen efter 30 min kunna gå och lägga mig och stänga världen utanför. Ingen människa vill leva så här. Och jag vet att många tror jag är negativ och gnällig. Men jag är inte det! Jag har bara ingen energi eller livslust kvar. Jag existerar inte. Bara kroppsligt.... Och att jag står på benen varje dag är bara ren envishet och tjurighet. Annars vet jag inte vart jag hade varit idag. Min högsta önskan just nu är inte en lottovinst eller att allt ska vara ordnat runt mig. Jag önskar att jag hade fått vakna upp pigg och glad med kroppen full av energi. Energi så att jag orkar ta itu med allt jag behöver göra utan att varje sak känns som om det tar den sista gnuttan luft och energi ur mig. JAG VILL LEVA!


0 personer har kommenterat detta inlägg.