Ord...

Dom kan knocka en totalt!
Slå en i magen så att man för en stund tappar fotfästet och nästan inte kan andas!
Kan få en att känna sig som den mest speciella, underbara, finaste människan på jorden och magin kan vara fantastisk!

Nu tänker jag på dom orden och dialogerna som förs mellan människor som har en speciell relation eller kemi mellan sig!
Och genom tex dikter, musiktexter och att man finner nått som binder en samman!

Men så skrapar man lite på ytan hos den verbala människan som genom sina vackra fina ord blivit en underbar människa då den människan byggt upp sin egen personlighet och värld med hjälp av alla dessa ord...

Bakom fasaden som börjar spricka finns så otroligt mycket lögner, svek och orden börjar förlora sin betydelse...
Helt plötsligt blir dom smutsiga, bleka och absolut totalt tomma =(
Dom ord som var hela din värld, som bar dig på sina axlar löses upp och fallet då man slår i backen blir hårt!
Man känner sig lurad!!
Man känner sig sviken!!
Personen börjar ändra form och man inser att den personen man lärde känna finns inte längre!
Utan kvar finns bara några nedskrivna ord som nu istället gör så ont.
Samma ord som tidigare fick en att leva!

Otroligt hur saker och ting förändras snabbt...
Tom saker man inte ens kan ta på!

Ja jag har en dålig dag!
Jag är ledsen, det känns tungt och idag har jag inte alls lust att vara med!
Ber bara till gud att i morgon blir en bättre dag!

Puss på er!