gillar inte rektorn!!!!

Risken finns nog fasen att jag kommer att be rektorn på sonens skola att fara åt längsta h-vete!
Vi är nog trötta som det är och vi har nog mycket runt omkring oss som det är!
Trots att elevhälsans psykolog klargjorde vid sista mötet vad det är som gäller och att sonen endast ska ta detta med särskolan nu och bara jobba lite hemma med matten så fortsätter hon stressa på oss så man har lust att skrika!!!

Var med sonen till tandläkaren igår och det tog mig evigheter att göra klart för honom att han måste dit!!!
Han skulle träffa specialisten så det var jätteviktigt!!
Innan dess hade jag fått ta täcket av honom,tvinga in honom i duschen och strunta i hans protester!!
Han har satt stopp till allting just nu!!!

Han vill inte gå till läkare,inte till tandläkare,inte duscha,inte klä på sig,inte gå ut och inte hälsa på.

Listan kan göras lång!

Så prio ett på våran lista nu är ju att få igång honom  och att inte känna alla krav som tagit ner honom totalt!.

Så ringer hon och frågar vad som händer nu?
Har vi varit på studiebesök??
Klart vi har varit om vi hade en tid där i torsdags!!
Och jag ringde henne fredag förmiddag för nu ska hon ta kontakt med rektorn på den skolan men hon var inte där då....
Och hur är det med honom nu frågar hon?
Ligger han bara där hemma???

Tror hon att vi inte går på bestämda studiebesök som överrenskommet är och tror hon att vi inte kämpar för att få saker och ting att fungera....
Tror hon vi vill att han ska gå här hemma och bli osocial??
OCH framför allt...
Tror hon att han ligger apatisk i sovrummet,gapar med munnen och stirrar  upp i taket?????
Jag önskar hon kunde se honom här hemma när han slipper alla tunga krav!
När han tvingar en hel familj att titta på hans trollerikonster med de trollerisaker han beställt!
När han kämpar med att lära sig Breakdance genom internet och tränar,tränar!
När han kramar sina mjukisdjur och trots att han är 11 år kryper upp i famnen ännu!

När jag hade lagt på luren så regaerade jag stenhårt och var nära på att ringa upp henne igen!!!
Hennes bit att lösa och hennes ansvarsområde är skolan!
Vad han gör här hemma och vad som händer här hemma det har hon inget med att göra!!
Hon förolämpar oss som föräldrar helt med att helt enkelt anklaga oss för att inte kunna sköta vårat ansvar!

Nu fick jag avreagera mig lite!!
Ha det bra vänner!
Kram

 

Men att dom fortfarande inte har förstått nånting!

Du borde ge dem länken till din blogg!

Hon kanske bara är intresserad av hur det går för honom och hur han mår?

Fy, vilken rektor! Fattar att du är frustrerad, det verkar ju inte som hon tror på er!!!



Kram på dej, och all ork att kunna kämpa vidare

Du..... släpp denna människa.... försök att ta avståndet å släppa den energi hon just nu tar... VEEEET de e itne lätt å hon borde anmälas. För vad har hon som sagt med å göra vad som händer hemma å om hon nu tror de är katastrof borde hon väl anmäla detta??? Hon verkar ju helt störd... sorry så säger man inte men ja herregud.



Jag vet att ni varje dag gör err enormt jobb så bjud hem henne så får hon se... grrrr



Hoppas denna dag bjuder på lite vila å lugn.



Jag har inget att göra så om du inte bott så förbannat långt borta så hade du fått besök av mig i alla fall....



Tess

//Tess

Ja, lite stödjande ordval hade naturligtvis istället varit på sin plats från skolans sida! När man försöker och försöker som ni och är så fullständigt slutkörda så är ju allt så fruktansvärt skört!



Du är en fantastisk mamma!! Glöm aldrig det!!

Kramar

Någonstans får man hoppas att hon bara är väldigt dålig på att uttrycka att hon bryr sig. En del är ju väldigt klumpiga när det gäller sånt. Fast jag känner ju inte till hela historien. Hoppas du får en bra dag till trots

Kanske, kanske att hon menade väl, men som några sagt, uttrycker sig så otroligt klumpigt. Vem vet, kanske hade hon tagit sats länge och väl innan hon ringde. Kanske inte, men kanske att vi inte vet.



Helt klart har ni mer än nog som det är och helt klart gör ni ert bästa.



Kram på dig.

Du är trött och slutkörd och mår inte bra av telefonsamtal där du känner att någon utifrån ifrågasätter dig/er. Men kanske är det rektorns sätt att försöka hjälpa /stötta /bry sig om er situation!? När man känner sig otillräcklig är det lätt att känna skuld, frustration och agerar med ilska. Tag ett samtal med rektorn och förklara hur du känner inför telefonsamtalen från henne. Lyssna på hennes förklaring - det kan underlätta er relation. Det i sin tur skulle göra att ni alla mår bättre av sitautionen....



Jag önskar du kunde få en vecka på egen hand utan att behöva oroa dig för familjens skull. Sådana batteriladdarveckor skulle vi alla behöva ibland!



Kram!