God Jul!!!
Jag hoppas ni får en underbar dag!
Massor av kramar till er från mig!
Massa julkramar... sitter här själv med två barn å i stort sett bara väntar in att åka å jobba... julen är över för mig men ja önskar er en fin dag //tess
Har säkert frågat innan men var bor du i vårt avlånga land?? //Tess
ha ha ha... har ni varit här och tittat på oss... när vi ligger och tittar på tv??? hm hm hm...
Kram o god jul
God jul! Vad jag grunnade på det där med dina strukna julkläder...Jag som gick och köpte en ny julduk för att jag inte hade lust att stryka någon av de andra..
God fortsättning på helgen!
Hoppas att ni liksom vi haft en underbar julafton.
Kramar
Hej där
Jo ja jobbar som undersköterska på ett boende för gamla...
Synd att alla goa på bloggen bor så långt borta... söker nya vänner att träffa ja..
Ja vi kanske ses igen någon gång i livet de tror ja med.. men den dag ja träffar M vet ja inte hur de blir. Både han å jag har haft drömmar om hur det blir... å sånt tror ja på i detta fallet... Vi har haft en otroligt konstig rellation som om vi kännt varann hela livet och innan dess... han bröt nu för att hans tjej va svartsjuk de e trist... väldigt trist.
Ja har varit ledig flera år på jul men de e okej att jobba men vet ju att man har ett sånt jobb... vi behövs här med.
Tess
Hur mås det idag då? :)
Ja när vi lärde känna varann va de som om vi alltid kännt varann... allt va enkelt direkt. Grejjen är att vi aldrig setts... men vi var ett på nå vis ingen av oss kunde förklara detta. Vi skulle ju ha setts men avståndet gjorde att vi aldrig k0m så långt. När sedan ja å Daniel åkte ner till Helsingborg såg han till att hålla sig undan som ja ser de... tyvärr. Tror han e livrädd att möta mig. Ingen av oss vet ju hur detta möte kommer att bli..... så nu håller han sig undan... men så e de å ja saknar honom hemskt...
Ja många man lär känna på bloggen bor aldeles för långt borta...
Ha en underbar kväll //Tess
Nja rädd blev han väl inte... vi är tvillingsjälar men när vi lärde känna varann va meningen att vi skulle dejta... att det kanske skulle bli vi.... men avståndet gjorde att det inte blev av... Sedan kom annat emellan å så träffade ja min kille... å ja tror att jo han blev nog rädd för vad som skulle hända OM vi träffades... ja tror inte han ville förstöra för oss och inte heller få veta vad vi hade å kände om de va mer än vänskap... vi har haft massa saker gemensamt å saker vi upplevt som ingen kan förklara som gör att OM det blir så om vi träffas så ställs mycket upp å ner och det är han nog rädd för... absolut. Jag vet att han känner mer än han säger för han behöver inget säga för ja vet redan... Det låter kanske speciellt å knasigt å sjukt men vi har nått han å jag å ja saknar han enormt... å ja tror vi levt tillsammans på något vis innan.... vi har en historia tillsammans...
Nä fan va ja e gaggig å djup har sån huvudvärk så ja ska sova nu.... förlåt... //Tess
