Varför kan jag inte vara nöjd??
Ibland gör det bara så jäkla ont!
Man reser sig alltid på nått underligt sätt och klarar vardagen!
Och sista tiden har jag faktiskt kunna känna mig riktigt glad...
Men ibland så smäller sorgen bara över en =(
Det gör så himla ont!
Att behöva, sakna, att mista, förlora det man behöver...
Ibland så förlamar smärtan mig!
Jag vill så mycket men någonstans känns det som om mitt liv redan är utstakat!
Det var nog aldrig meningen att jag ska kunna bli mer än bara något så när nöjd!
Jag har jättemycket att leva för men ibland så känns det som om det inte räcker...
Den där sista, den absolut sista,rätta pusselbiten fattas!
Och det tomrum den biten lämnar värker...
Den ser till att inte göra mig hel!
Jag önskar jag visste vad jag söker...
Jag önskar att jag bara kunde vara nöjd med det jag har.
Men det är något starkare som jag inte förklara som hela tiden knuffar mig längs vägen....
Mot något jag aldrig finner =(
Mot nått jag aldrig kommer att hitta.
Äääähhhhh, skit!
Ännu en kväll med tårar!
Jag ger mig för i kväll.
Hoppas jag stiger upp med lite glädje i mitt hjärta i morgon!
Gud va jag känner igen mig... så otroligt. Varför känner även jag en sort tomhet... varför? Jag har så mycket jag har de så bra men ändå... något i mig skriver alltid MER... ANNAT... men jag vet inte riktigt vad...
Kramar om dig... //tess
Usch...stackare!!!! Jag kan känna igen saknade av ngt, men inte så att jag faller i gråt... tar det inåt och går vidare. Jag lider med dig, önskar ayy jag tillsammans med dig kunde hitta det du saknar..kontra bli nöjd med det du har. Men å andra sidan..varför ska man vara nöjd... ???
EN bamsekram
Det är inte alltid helt klart var man ska leta, man är ju ofta inte på det klara med vad det är man saknar. Orädsla att ge sig in på nya, oprövade stigar och se vad som händer...Att öppna ögonen och se både långt bort och nära, det kan finnas på båda håll.
Jag försöker hela tiden utmana mig själv, göra saker jag är rent livrädd för, som känns som att kliva ut i tomma luften, ibland skiter det sig, ibland stiger jag högt som en luftballong.
Men man får inte vara rädd.
