Man kan bli galen för mindre!!
Hur ska man hinna blogga när det springer två hulliganer,11 o 12 år gamla,genom huset och skriker och slår på varandra??

Jag vet att det är normalt med syskonkärlek.
Vilket inte är lika normalt och speciellt hos oss där båda barnen har sina svårighter,är att dom absolut inte har några spärrar alls.
Den äldre retar lillebror som blivit expert på att tjuta,tycka synd om sig själv och på så sätt ,sätta brorsan på pottan lite extra. Och den yngra tar snabbt till knytnävarna eller diverse tillhyggen och man får alltid vara snabb i vändningarna och beredd på att gripa in!!

Jag fattar inte att man orkar leva i detta dygnet runt.
Dom behöver bara titta på varandra för att det ska bli bråk. Dock händer det väl ofta lite mer än att dom tittar på varandra,men iaf...
På morgonen när dom är trött och ska iväg till skolan räcker det faktiskt med att titta på varandra.
Sen ska man så klart bråka om vem som ska gå in på toaletten först,vem som stod först i hallen för att sätta på sig ytterkläderna och som sagt var...Största problemet...VEM SKA SITTA FRAM I BILEN???

Jag älskar verkligen mina barn över allt annat men ibland kan dom konsten att stjäla energin ur en =)
Det finns kurser och föreläsningar för föräldrar med barn som har särskilda behov ,som man kan gå på.
Men hur hinner man dit?? ;)

Kram!